Motivation på villovägar - Tove Svensson

Häromdagen fick jag för mig att testa sele och koppel på missarna. Kanske tyckte jag att det var en bättre idé än vad de gjorde?! Det var en pärs att bara få på selena! De såg rätt hyffsat skeptiska ut! Gibson såg närmast chockad ut och Sture riktigt ordentligt sur! De undrade nog vad sjutton matte skulle göra med dem??!

 

Efter mycket om och men, kom vi i alla fall ut på gården. Då går Sture åt ena hållet och Gibson åt det andra. Kvar står jag i mitten och försöker få dem åt samma håll. När jag lyckats med det går de in under buskarna. Inte samma buske.

 

Jag hade godis med mig i fickan att locka dem med. De brydde sig inte alls om det! Inte det minsta!

 

En stund senare tyckte jag att vi hade fått nog. Drog aningens i kopplen för att missarna skulle resa sig upp. Sture sprang fram till vår port, medan Gibson låg hopkurad under en buske. Jag drog lite i kopplet och märkte att selen började glida över huvudet på honom. Jag tänker...Shit! Sedan var han lös. Vänder mig mot Sture och funderar snabbt på vad jag ska göra (åt vilket håll jag ska gå/vem jag ska ta först). Då ser jag att Sture har alldeles själv varit duktig och klivit ur sin sele. Shit, shit, shit, tänkte jag då!

 

Jag släpper båda kopplen. Tar några raska kliv till Sture. Lyfter upp honom och kastar in honom i trappuppgången. Hinner se att han i ilfart springer uppåt...Vänder mig mot Gibson. Drar fram honom från under busken. Lyfter upp honom (tung och oklippta klor). Tassarna går i ett för att försöka komma ner. Jag plockar upp selen och koppel. In genom porten och uppför trapporna. Där sitter Sture på vår våning och bara väntar på att få komma in.

 

Jag tänker...Phu! Och sedan...Hoppas inte grannarna såg detta!!!:-D

 

Nedan ser ni bilder på före och efter utflykten. Före, fast med selar på. Efter...svimmade de på golvet! Kanske balkongen får duga ändå!?:-)

Må väl! Hoppas sommarsolen skiner på er i helgen!

Varma kramar!