07 Apr

10:11
Twitter Facebook

Saknas

4kommentarer
Jag har snuddat vid det i tidigare inlägg. Men inte riktigt berättat vad det gäller. Jag har skrivit om hopp och längtan, men inte så mycket om den otroliga sorgen jag känner. Som ni ser på bilden så saknas "Någon"!
Jag och min Älskling är Ofrivilligt Barnlösa. De flesta runt omkring oss vet, så nu är det ok att skriva om det här. Det kan hjälpa mig att få skriva av mig, men det kan också hjälpa andra i samma eller liknande situation.
Vi har försökt få barn i lite drygt tre år. Vi började med utredningar för cirka två år sedan och har sedan dess drabbats av tre tidiga missfall och ett misslyckat IVF.
Nu har vi äntligen fått svar på missfallsutredningen. Svaren visar att jag har en högre risk för blodproppar, men också att jag har något som kallas för balanserad translokation i kromosom fyra och fem. All information finns där. Varken mer eller mindre, därför märks det inte på mig. Det upptäcks först nu, efter alla tidiga missfall. Detta kan jag skriva mer om när jag vet mer efter att ha varit på genetiken på Östra sjukhuset.
Allt detta har naturligtvis påfrestat otroligt mycket på psyket. Jag mår mer eller mindre dåligt varje dag. Jag går igenom hemskt många känslor och tankar kring detta. Det kommer jag att skriva mer om vid senare tillfälle. Jag kommer också att skriva om vad man som ofrivilligt barnlös helst inte vill höra. Som en liten hjälp för oss själva, men även människor runt omkring som slipper säga saker som gör ont - i all välmening!
Nu ska jag åka till jobbet. Jag önskar er en riktigt bra dag!
Allmänt IVF Livet Missfall Ofrivillig barnlöshet
Kommentera
IVF, Längtan, Missfall, Ofrivillig barnlöshet, Sorg,