Motivation på villovägar - Tove Svensson

1996 föddes en liten kattflicka. Jag fick henne i gåva av min fina vän L.

Den lilla fina kattflickan med den vita svanstippen, fick namnet Selma. Jag tycker att kattnamn ska innehålla minst ett S, därför att det oftast är så man kallar på en katt!

 

 

I 18 fantastiska år har jag fått glädjas av henne! Hon har skänkt mig och min familj många härliga stunder! Skratt, tröst, mys, sällskap och ett otroligt lugn har hon gett oss!

 

Selma fick bo kvar hos mina föräldrar när jag flyttade hemifrån. Hon föddes utomhus och har sedan dess skapat svängdörrar hos mamma och pappa. Det skulle inte ha varit rätt att ta med henne till stan och stänga in henne i en lägenhet!

 

De sista åren har hon haft problem med artros i sin höft. Mamma ställde en pall vid sin säng, så Selma kunde komma upp utan att behöva hoppa upp och ner. Och en hjälpande hand upp i soffan. Jag kände att så länge hon äter, dricker, går på lådan, vill gå ut (om än korta stunder) och vill vara nära oss, så får hon finnas kvar hos oss.

 

Men så förra veckan kom vi fram till den dagen då jag var tvungen att ta ett beslut. Ett beslut som känns mycket jobbigt att ta! Vi hade kommit dit då det inte längre går att avhjälpa hennes problem. Jag kände att det inte är värdigt att fortsätta försöka fixa. Hjälpen stjälper mer än vad den lindrar.

 

Så, Selma fick somna in.  Hon fick vandra vidare till sina drömmars jaktmarker! Där en frisk Selma får springa omkring efter fåglar och möss. Där finns också en jättebuffé med räkor, fisk, kött, leverpastej, ost och ostbågar. Allt gott som hon tyckte om!

 

Jag är tillfreds med beslutet! Sov gott, Selma!

 

Tack till Torslanda Djurklinik, för att ni gjorde den stunden så fin!

 

Selma

F: april 1996 D: 18 december 2014