Jag tror att det är rätt tyst här från min sida för att jag känner att jag har pratat klart om barnlösheten. Kanske att det blir ett liv utan barn. I så fall får det vara ok. Kanske att ett nytt kapitel tar vid när vi får besked om att vi är välkomna för start av behandling med donerade ägg. Då kanske jag har massor att prata om igen. Eller älta...
 
Mina intressen ligger lite på is också. Har inte riktigt kännt för att ta tag i tecknandet, dockskåpsfärdigställandet, ridningen eller bloggandet. Jag har varit och tittat på när min systerdotter L har ridit lektion och då har jag också haft kameran med mig. Det är inte lätt att fota hästar i rörelse, men tycker ändå att jag blev rätt nöjd med en del av bilderna.
 
Och så har vi ju Sture och Gibson! Våra pälsklingar! De fick agera modeller härom veckan...Vita katter är inte heller helt lätta att få bra på bild, men även här fick jag några som jag är nöjd med!
 
Deras uppfödarnamn är:
Sture - Amourella´s Keanue
Gibson - Surteby´s Adrian
Tyvärr blev många på Sture suddiga. Han sprang undan kvickt när jag kom krypandes med kameran i högsta hugg!:-)
 
Vi har insett att vi måste träna Gibson till var han får klösa någonstans. Den lilla marodören har snart klöst sönder ena hörnet på köksön...Ovansidan sparklisterna i köket är hemskt roliga att vässa klorna på också! Han är stört omöjlig att klippa klorna på! Sture har lärt sig av Gibson. Inte positivt. Lätt hänt att det fastnar klor i ansiktet på mig. Mycket lätt hänt!
 
Vi har lite planer framöver. Mysiga, trevliga, roliga, spännande...Om dem skriver jag när det händer...
Nu ska jag fixa lunchmat till i morgon. Och plocka undan lite.
 
Må väl!
Varma kramar,
Tove
 
Amourella´s Keanue, Foto, Ofrivillig barnlöshet, Ragdoll, Surteby´s Adrian,
Inget nytt under solen. Vi väntar fortfarande på att få komma till första mötet på nya instansen gällande äggdonation. Väntan är lång och den tär på en. Särskilt när det händer saker runt omkring oss. Fast vi är väldigt glada för er skull! Självklart! Älskar er! Men det vet ni! Lycka till med lilla familjen! Puss!
Livet, Ofrivillig barnlöshet, Teckna,
Ja, så är det. Vi har bestämt oss!
 
Vi gjorde ett försök med PGD - PreGenetiskDiagnostik (se tidigare inlägg om PGD).
Det försöket ledde till tre stycken små blastocyster som gick vidare till biopsi. Alla tre var sjuka.
 
På senaste besöket på Sahlgrenska pratade vi med vår läkare om för- och nackdelar med att göra de två sista försöken som vi ju faktiskt får subventionerade här i Göteborg. Men vi tycker nog att vi försökt tillräckligt länge för att gå på "Plan D", nämligen äggdonation.
 
För om vi räknar på det, och tänker att vi gör andra PGD-försöket. Säg att vi skulle få några friska blastocyster. Ett sätts tillbaka färskt och de andra sätts i frysen. Det färska fäster inte. De frysta överlever inte upptiningen. Så tänker vi på väntetiden däremellan. Och på väntetiden för det tredje PGD-försöket, som med bästa tur också skulle leda till några friska blastocyster. Men även här blir det inte som vi vill...Hur lång tid har gått sedan samtalet efter första PGD-försöket?
 
Kanske ett år? Eller två år?
 
Kötiden för äggdonation är just nu cirka 1½ år i Göteborg. Skulle vi genomföra PGD-försök två och tre innan vi ställde oss i kön för äggdonation, så skulle vi närma oss fyrtio-årsgränsen med stormsteg!
 
Därför har vi valt att ställa oss i donationskön, så vi har en rimlig chans att kunna bli föräldrar innan eventuella fyrtioårskriser!
 
Under  denna väntetid har jag också valt att sluta med alla mediciner som hör behandlingen till. För att kunna koppla bort så mycket av barnlösheten som det bara går!
 
Nu fokuserar vi istället på lek och mys med Sture, våra familjer, vänner och planering av resor...
 
God natt, mina vänner!
Varma kramar!
 
 
 
IVF, Livet, Ofrivillig barnlöshet, PGD, Sahlgrenska,