Ja, så är det. Vi har bestämt oss!
 
Vi gjorde ett försök med PGD - PreGenetiskDiagnostik (se tidigare inlägg om PGD).
Det försöket ledde till tre stycken små blastocyster som gick vidare till biopsi. Alla tre var sjuka.
 
På senaste besöket på Sahlgrenska pratade vi med vår läkare om för- och nackdelar med att göra de två sista försöken som vi ju faktiskt får subventionerade här i Göteborg. Men vi tycker nog att vi försökt tillräckligt länge för att gå på "Plan D", nämligen äggdonation.
 
För om vi räknar på det, och tänker att vi gör andra PGD-försöket. Säg att vi skulle få några friska blastocyster. Ett sätts tillbaka färskt och de andra sätts i frysen. Det färska fäster inte. De frysta överlever inte upptiningen. Så tänker vi på väntetiden däremellan. Och på väntetiden för det tredje PGD-försöket, som med bästa tur också skulle leda till några friska blastocyster. Men även här blir det inte som vi vill...Hur lång tid har gått sedan samtalet efter första PGD-försöket?
 
Kanske ett år? Eller två år?
 
Kötiden för äggdonation är just nu cirka 1½ år i Göteborg. Skulle vi genomföra PGD-försök två och tre innan vi ställde oss i kön för äggdonation, så skulle vi närma oss fyrtio-årsgränsen med stormsteg!
 
Därför har vi valt att ställa oss i donationskön, så vi har en rimlig chans att kunna bli föräldrar innan eventuella fyrtioårskriser!
 
Under  denna väntetid har jag också valt att sluta med alla mediciner som hör behandlingen till. För att kunna koppla bort så mycket av barnlösheten som det bara går!
 
Nu fokuserar vi istället på lek och mys med Sture, våra familjer, vänner och planering av resor...
 
God natt, mina vänner!
Varma kramar!
 
 
 
IVF, Livet, Ofrivillig barnlöshet, PGD, Sahlgrenska,
Första PGD-behandlingen fick avbrytas på grund av en vattenfylld cysta. Inget allvarligt!! Cystan suger musten ur äggen bara! Eller gräver maskhål i äpplena, så att säga...Där var inte så många äggblåsor som vi hoppats på. De äggblåsor som ändå var såpass mogna var väldigt få. Så vi bestämde oss för att avbryta behandlingen. Därmed har inget försök gått till spillo!
 
På´t igen nästa månad, helt enkelt!
 
Vi är i alla fall på gång! Vi är på väg framåt!
 
Enligt almanackan är det höst. Med hösten kommer en slags nystart. Denna behandlingen tar jag och Älsklingen , mycket mer med ro! Blir det, så blir det. Blir det inte, så ja...Det tar vi då! Fast vi har en plan C och D om inte detta skulle fungera.
 
Jag har kommit dithän att jag faktiskt börjar kunna förlika mig med tanken att det kanske inte blir några barn...Fast andras bebisnyheter träffar mig fortfarande i bröstet med hull och hår! Men känslorna rinner av mig mycket, mycket fortare numera! Nästan direkt, faktiskt! Och jag kan till slut känna glädjen för dem som lyckas!
 
Och vi har Sture! Vår Pälskling!
 
Varma kramar till er alla!
IVF, Inspiration, Livet, Ofrivillig barnlöshet, PGD,
 
"Faith includes noticing
the mess, the emptiness
and discomfort,
and letting it be there
until some light returns."
- Anne Lamont
 
 
I början av januari var vi återigen på Sahlgrenska. Äntligen skulle vi få köra igång med den nya behandlingen, PGD...Trodde vi. Det visade sig vara ett informationsmöte om PGD och att träffa nya läkaren. Hon är visserligen både trevlig och saklig, men vi trodde ju att det var ett planeringsmöte. Vi visste ju redan hur det skulle gå till. Istället blir vi tvungna att behöva vänta ytterligare tre till sju månader innan vi får komma igång.
 
Under tiden är jag sjukskriven på femtio procent. Åtminstone i en dag till. På tisdag ska jag till vårdcentralen igen. Får se vad läkaren säger då. Men att arbeta halvtid har hjälpt mig väldigt mycket! Dels att ha en anledning att kliva upp ur sängen och ta mig ut ur lägenheten. Dels att få träffa kollegorna. Att få komma till jobbet med lite lust att ta tag i saker. Känna att jag vill göra ett bra jobb, men att få mer tid hemma att bara landa.
 
Jag mår mycket bättre nu än vad jag gjorde i höstas! Jag känner mig gladare och inte så tyngd av vår barnlöshet. Jag väntar fortfarande på att lusten att göra saker ska komma tillbaka. Till dess får jag fortsätta att arbeta med mig själv. Att försöka planera min tid, men inte så himla långt fram. Jag kan börja med att bara planera för dagen och veckan. Kanske till och med månaden. Men inte längre än så! Jag måste börja med att få ut så mycket av dagen som möjligt! Nu menar jag inte att jag ska hinna med så jättemycket under en och samma dag och stressa runt. Nej, jag menar att jag ska gå upp i tid, äta en god och mättande frukost. Gå ut en sväng. Äta lunch. Kanske tvätta medan jag bloggar eller läser bloggar. Sätta mig ner med min Älskling, äta en bit mat, dricka lite kaffe och samtala om hur dagen har varit. Kanske bara läsa en bok. Ta det lugnt. Det är alltså de lediga dagarna jag pratar om nu...
 
Vi var iväg till Prag under torsdag till söndag förra veckan. Vi åkte med ett annat par som vi har rest med tidigare...Vi fick fyra helt fantastiska dagar tillsammans i en strålande och vacker stad! Tänkte skriva om den resan en annan dag...
 
Jag och Älsklingen ska "adoptera" en liten Ragdollkille. Om allt går som vi vill, får vi hem honom om cirka tio veckor! Det ska bli så mysigt att få en liten filur att ta hand om och mysa med! Förutom Älsklingen då!:-)
 
Jag längtar efter att få träffa min kattkille!
 
Varma kramar till er och god natt!
Tove