Den går så fruktansvärt fort! Tiden.
 
Jag har hunnit med att ha tre veckors semester och i morgon har jag redan gjort tre veckor på jobbet.
 
Jag tänkte visa er några bilder från Kroatien. Närmare bestämt Supetar på ön Brac. Uttalas "Bratch", och inte "Brack", fick vi veta på bussen från flyget till hamnen i Split. "Brack" betyder tydligen "äktenskap".
 
Vi ville ha en lugn sommarsemester i år. Inget party-party, men inte heller barnfamiljsstället Deluxe, utan något lite mitt emellan. Supetar är en liten by, med en liten hamnpromenad och en minimalistisk "shopping-gata", men desto fler restauranger. Nu valde vi att åka med Ving och med halvpension. Så det var endast lunchen vi behövde tänka på, att hitta lämpligast restaurang för dagen. Oftast blev det samma.
 
Men för att börja från början...Vi anlände till Brac med färja. Den tog i runda slängar femtio minuter. Där visade en Ving-kille oss, vilken buss vi skulle åka med. Det visade sig vara en liten minibuss och jag och älsklingen var de enda som skulle med den. Så körde bussen, från hamnen, upp en bit på berget och sedan ner igen en bit bort. Lite kringelikrokar mellan husen och sedan stannade den i en kurva. Vi fick gå sista biten till hotellet. Det var inte långt.
Vi checkade in oss och gick upp på rummet. Installerade oss snabbt och gick ut på balkongen för att titta på utsikten en stund. Efter några timmars resande var det dags för lunch, så vi gick ner på gågatan nedanför och satte oss på första bästa lunchrestaurang med havsutsikt. Nästan alla har havsutsikt. Semestermålets första öl är nog också den godaste!
Eftersom klockan närmade sig eftermiddag och vi var trötta, tyckte vi att det räckte med hotellpoolen för ett svalkande dopp.
Första dagen undrade vi lite smått om vi skulle bli tvungna att evakueras, då det brann ovanför hotellet. Men det var aldrig någon fara. Branden härjade ca 2,5 km ifrån. Vi fick ligga och lyssna på släckningsplanen som flög skytteltrafik runt oss. På kvällen var den släckt.
 
Vi hade bokat bord för middag klockan 19. Vi var absolut först. Solen stod fortfarande ganska högt och det var riktigt hett. Resten av veckan åt vi vid 20.30. Då slapp vi solen i ögonen och temperaturen var något lägre, men fortfarande varmt. I halvpensionen ingår frukost och middag och på denna restaurangen ingick förrätt, varmrätt och dessert. Det mesta från deras vanliga meny. Ville vi (hotellgäster) ha något utöver det som ingick, så gick det bra mot en viss summa i tillägg. Vi började med att beställa in något att dricka medan vi gick igenom menyn. Vi bestämde oss för att beställa förrätt och varmrätt, så fick vi se med efterrätten. Det tog lite tid att få in förrätten, men det tog ännu längre tid att få in varmrätten. Cirka en timme efter att vi hade ätit upp förrätten och druckit upp vårt vin, då fick vi varmrätten. Vi blev lite irriterade på att det tog så lång tid. Servispersonalen hade mycket att göra. Bartendern hade ännu mer att göra. Så vi hade överseende. Kanske var vi bara stressade, frusna nordbor, som behövde tina upp lite och varva ner...
Dagen efter fick vi vänta en och en halv timme på varmrätten, efter att vi ätit upp förrätten. Då tyckte vi inte att det var ok längre! Inte för att vi hade så värst bråttom någon annanstans, men det hade varit trevligt att få bestämma själva hur vi skulle spendera resten av kvällen! Efter tredje dagen med lång väntan på vår mat, ringde Älsklingen till Ving och ville ha pengar tillbaka, så vi kunde gå till någon annan restaurang för resten av veckans middagar. Det gick inte Ving med på. Men de ville kompensera vårt missnöje med att bjuda på förrätt. Det hade väl varit jättebra, om den inte redan hade ingått. Kanske det var längesedan Ving och hotellet satt ner och gick igenom kontrakten? I det stora hela var all personal på hotell och restaurang supertrevliga! Men den klass på standard som Ving utlovat fanns inte! Även städningen på rummet var lite si och så. Torkat tandkrämsgojs i glaset är något jag inte uppskattar så mycket! Så jag ställde fram glasen med lite vatten i, för att visa att de var använda. Efter nästa städning var det samma glas, men fortfarande gojs i, fast något mindre...Jag vill tillägga att det inte hör till vanligheterna att vi klagar på något. Är det något enstaka, så låter vi det passera... Hotellet hade vunnit priser på TripAdvisor både 2015 och 2016. Kanske var det annorlunda då?! 2017 håller vi inte riktigt med om det - inklusive andra hotellgäster som vi träffade på...Nog om det!
Nu sitter vi på The Roof Bar i solnedgången. Dricker vårt kaffe och våra drinkar. Nedanför syns hotellpoolen och nedanför den, restaurangens uteservering. Här någonstans tror jag att jag konstaterade att det där måste ju ha varit samma färja som vi kom med och att hamnen då låg väldigt nära hotellet. Mycket närmare än vad det kändes som med bil! Nästan hela veckan åt vi lunch på restaurangen som ligger i slutet av hamnpromenden - ungefär mitt i bild - vid den röda ubåten. Vi hade lika gärna kunnat gå från färjan till hotellet. Eftersom vi åkte med Ving, så ingår transfer vid halvpension. Flakmoppe nästa gång kanske?:-)
 Efter att ha legat på stranden hela förmiddagen var det skönt att hänga här och äta lunch. God mat och snabb service!
Under mitten av resan bröt det ut skogsbränder även på fastlandet. Det tog tre eller fyra dagar att få släckt dem. Så dessa bränder hade vi utsikt över från stranden, restaurangen, poolen, balkongen och takbaren...
På hotellrummet fanns det gratis pulverkaffe - med mjölk, 2-1. Så morgonkaffet och kvällskaffet på takbaren var viktiga för mig. I matbutiken fanns portionspåsar med svart kaffe, så jag köpte några sådana. De skulle räcka dagarna som var kvar. Jag gav bort dem, då kaffesump inte är så gott att dricka. Tur att jag inte är så knusslig i alla fall, så jag kan dricka kaffe med mjölk om jag måste. Frukostens kaffemaskin och jag var inte riktigt vänner heller. Inte förrän jag ställde mig på knäna och bad framför den och tryckte på knappen med hela tummen, fick jag mitt kaffe. Pekfingret dög inte. Mitt pekfinger dög inte!
Så här pigg och glad ser man ut efter en dag på stranden, en kopp kaffe med mjölk och efter att ha duschat av sig solskyddsmedel, salt och stendamm från hav och strand...(jag är så stor och yvig i mitt sätt att uttrycka känslor!;-))
Vi hyrde moppar en dag. Vi började med att Älsklingen hyrde en, som jag fick övningsköra med. Jag har ju aldrig i mitt liv, kört moppe förut! Jag kör bil och truckar i vanliga fall. Men att gasa och bromsa är jag bra på, så det var bara att vänja sig vid själva moppen och hur den tar svängarna. Efter tio minuter gick vi för att hyra en till. Sedan bar det av på moppetur över bergen till andra sidan ön. Till bland annat Bol. Där satte vi oss ner och köpte läsk och vatten...Jag och moppestödet var inga såta vänner heller faktiskt!:-S
Så himla vacker utsikt! Jag kände mig också väldigt vacker och stilig, där jag flög fram på min moppe med mina flugögon.
 
Tillbaka i Supetar...
Glass i stora lass! Riktigt god glass, det här! Den ser ju så himmelskt god ut också! Ändå smaskade jag bara i mig två glassar på hela veckan!
Vår sista kväll mötte vi upp min goa vän M och hennes vän V, som kom till Supetar för att njuta och varva ner och se sig om. Jag och M träffades i Stockholm, då vi båda jobbade där på samma ställe. Sedan flyttade hon därifrån och senare flyttade jag och Älsklingen hem till Göteborg igen. Vi försöker alltid få till en dejt här i Göteborg, då M kommer hit för diverse events under sommaren. I år hann vi inte träffas under hennes besök i Göteborg. Såklart att man träffas i Supetar då!:-) Pöss på daj! (internt skämt, sorry!) Här står de och ska köpa badskor på vår inrådan.
Bara någon vecka efter att vi kom hem från Kroatien, så åkte min syster med familj dit. Fast de höll sig på fastlandet. Allas vägar bär till Kroatien i år, känns det som...
Jag hade aldrig varit i Kroatien förut, men åker mer än gärna dit igen! God mat, trevliga människor och gött väder! Och god glass!
Nästa gång vill jag nog åka runt mer, då man snabbt lär sig ett litet ställe...
 
Jag fick endast ett bett! Det var jag nöjd med! Jag brukar komma hem helt prickig och sönderkliad av myggbett annars...
 
Må väl!
Varma kramar
Tove
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kroatien, Supetar,
West Highland Way
Kinlochleven - Fort William
 
Nu verkar det tyvärr som att jag inte får ladda upp fler bilder, så slutet blir lite abrubt...
Men besök gärna Researrangören Vandras hemsida här. De är riktigt serviceminded och anpassar resan mycket efter dig och står gärna till förfogande om du har några frågor eller så...
 
Hoppas ni har blivit lite bitna på att se Skotska högländerna på detta vis!
Varma kramar!
Tove
Energi, Foto, Inspiration, Motivation, Resa, Skottland, Vandra.se, Vandringsresa, Vandringstips, West Highland Way,
West Highland Way
Kingshouse - Kinlochleven
 
Uppför The Devil´s Staircase...

Ser nästan ut som att jag hittat lite snabbmat att köpa uppe på toppen, där jag står med den bruna papperskassen...Men inte då. Det är lunchpåsen vi fick (köpte) med oss från hotellet...
Så här i slutet av vandringsveckan, så får man snällt vänta på att resväskorna med kvällspackningen ska komma. Så då får man passa på att sova en stund innan dusch och middag. Somnade som alltid gott!
Energi, Foto, Inspiration, Motivation, Resa, Skottland, Vandra.se, Vandringsresa, Vandringstips, West Highland Way,