Ja, så är det. Vi har bestämt oss!
 
Vi gjorde ett försök med PGD - PreGenetiskDiagnostik (se tidigare inlägg om PGD).
Det försöket ledde till tre stycken små blastocyster som gick vidare till biopsi. Alla tre var sjuka.
 
På senaste besöket på Sahlgrenska pratade vi med vår läkare om för- och nackdelar med att göra de två sista försöken som vi ju faktiskt får subventionerade här i Göteborg. Men vi tycker nog att vi försökt tillräckligt länge för att gå på "Plan D", nämligen äggdonation.
 
För om vi räknar på det, och tänker att vi gör andra PGD-försöket. Säg att vi skulle få några friska blastocyster. Ett sätts tillbaka färskt och de andra sätts i frysen. Det färska fäster inte. De frysta överlever inte upptiningen. Så tänker vi på väntetiden däremellan. Och på väntetiden för det tredje PGD-försöket, som med bästa tur också skulle leda till några friska blastocyster. Men även här blir det inte som vi vill...Hur lång tid har gått sedan samtalet efter första PGD-försöket?
 
Kanske ett år? Eller två år?
 
Kötiden för äggdonation är just nu cirka 1½ år i Göteborg. Skulle vi genomföra PGD-försök två och tre innan vi ställde oss i kön för äggdonation, så skulle vi närma oss fyrtio-årsgränsen med stormsteg!
 
Därför har vi valt att ställa oss i donationskön, så vi har en rimlig chans att kunna bli föräldrar innan eventuella fyrtioårskriser!
 
Under  denna väntetid har jag också valt att sluta med alla mediciner som hör behandlingen till. För att kunna koppla bort så mycket av barnlösheten som det bara går!
 
Nu fokuserar vi istället på lek och mys med Sture, våra familjer, vänner och planering av resor...
 
God natt, mina vänner!
Varma kramar!
 
 
 
IVF, Livet, Ofrivillig barnlöshet, PGD, Sahlgrenska,